Ett tips för mörkret..

Intouchables eller En oväntad vänskap som den heter på franska blev en riktig storsäljare i Frankrike på bara några veckor och jag kan bara hålla med! Har du inte sett den så se den!

Om hösten är det äntligen dags att göra sig hemmastadd i en biofåtölj igen. För visst är det något alldeles extra att gå på riktig bio ändå! 

För mig är det allt runt om kring som gör det. Doften av popcorn i foajén. Biljettklipparens uniform om det är en större biograf. Eller den helt insatta och entusiastiska biljettförsäljaren som ofta också är biljettklipparen och violtablettaskförsäljaren på den mindre biografen, som visar dom där guldkornen man inte trodde fanns eller den där kufiska konstiga filmen som man egentligen inte förstår ett dugg av. Från en filmälskare till en annan.

Och sedan, väl inne i salongen i dom fluffigt röda sammetsstolarna med stöd för nacken eller i den där hårdare träsmakvarianten med alldeles för låg rygg  hamnar man bredvid den där kvinnan som skrattar högt åt allt, eller den där mannen som hela tiden tycker att filmen är förutsägbar och ska ligga steget före, eller den där som köpte minsta kolan i stan och måste gräva längst ner i påsen. Någon väljer ut dom värsta av värsta filmerna medan andra bara går på feelgoodfilmer. En del kommer ut helt upprymda och lyriska medan andra kommer ut besvikna och ledsna eller rent av förbannade.
Allt som oftast kan man i  alla fall vara säker på att man är ett gäng filmälskare som är ute efter en upplevelse och det som fascinerar mig är att alla ser olika saker där framme på duken..

När jag var 20 gick jag på bio mest hela tiden och såg allt från smalaste smalfilm till Hollywoods storfilmer, men nu blir det mera sällan och jag lusläser alla recensioner innan jag väljer mitt byte..

På resor försöker jag alltid att hinna med ett biobesök för att se vad som går hem hos publiken just där och vad man kan tänkas tugga på.. I Köpenhamn var det fåtöljer och gärna ett glas vitt som gällde, i den lilla sydfranska byn kom det försäljare med ficklampor och lådor på magen kryssandes mellan gångarna och erbjöd choklad, minttabletter eller ciggaretter. I Bangkok fick man stå upp och sjunga nationalsången framför kungen på vita duken och  i Indien hamnade jag en gång på bio med bara en massa män och jag fasade över att jag kanske hamnat helt fel, men alla såg så glada och förväntansfulla ut att jag satt kvar. Och i och för sig så fattade jag inte ett ord men det var i alla fall en dam som satt och plaskade med fötterna i en swimmingpool medan två ivriga män försökte slåss om hennes hjärta dansandes runt den lilla poolen.. En smal bollywoodfilm kan hända.. :)

Ha en skön (film)helg!

klicka på bilderna för att se vart dom kommer ifrån..