Att våga

Att ge sig hän.

Att kasta sig ut och upptäcka att det ena ger det andra.

Att följa sin talang.

Att tänka mindre och göra mer.

Möjliheterna dansar med den som redan är ute på dansgolvet.

Så börja på en gång!



Fjärilar på väg till postlådan

Förra veckan när jag var och rotade i källaren efter gummistövlar som kunde vara lagom hittade jag en hel packe med gamla brev.

Så istället för att snabbt fiska upp tre par stövlar i något sån där rätt storlek och skynda vidare sjönk jag ner med ändan i en flyttlåda och plöjde gamla minnen med min ficklampa..

Förfärligt att man knappt får några längre och ännu värre att man aldrig skriver några själv!

Så idag har jag skrivit ett.

Ni vet med penna och papper..

Och tänk att innehållet blir så mycket roligare och mer målande när man inte kan sudda bakåt.

Har man snurrat in sig i något får man snurra ut sig också.

Jag kommer behöva två frimärken. Minst.

Trötta bananer till trött mamma

Mina barn älskar att baka. I alla fall äta det som bakas. Dom blev lite platta våra bananmuffins, kanske för att vi mosade i mer baban än vad som stod i receptet.   

 Och höftade i lite choklad fast det inte skulle vara någon, för vem vill inte ha choklad?!

Och nu så här på morgonen efter en vaken natt med tänder på gång och drömmar som fladdrar blir det utmärkt med en stark kopp kaffe till.

Härlig höstnyhet från IKEA

Jag som varit sugen på vita malmbyrån till vårt sovrum ett bra tag blev helt till mig av denna skapelse. Faktiskt så att mitt inredningshjärta tog ett litet skutt. Så himla fin och tänk vad mycket större vårt sovrum skulle se ut.. Men smakar det så kostar det och jag kan inte riktigt bestämma mig för om priset ska motivera hur många mirakeltrasor som kommer att behövas på ett år. Med tanke på alla små händer som bildar ett visserligen fint och ganska symetriskt mönster i knähöjd längs vår stora garderobsspegel, kan jag ju tänka mig hur den här byrån skulle se ut efter en dag eller två..

Men den är ju så underbart fin.

Som en liten skatt.

I eftermiddag blir det muffinsbak med några gamla bananer som ligger och skriker efter uppmärksamhet och så funderar jag på det här med tidig höst eller sensommar. Idag är det nog sensommar i alla fall. Eller kanske tidig höst. I vilket fall känns det skönt att få tända lite ljus och plocka in allt som blommar.

Jag önskar alla som kikar in här en trevlig kväll!

♥

Solen i hjärtat och hösten i sikte

Vinden brusar i löven och viskar lite försiktigt att nu börjar det bli höst. Vi är tillbaka i stan efter en hel sommar på landet.

Och jag som trodde att jag skulle sakna våra härliga slappa dagar inser att det faktiskt är skönt med lite ordning igen. Jag som annars trivs bäst med lite oordning.

Hösten kommer alltid med förhoppningar på något sätt. Allting börjar på nytt.

Skolorna är i full gång och helt plötsligt hittar man sig i ett virrvarr av väckarklockor, gympapåsar, matsäckar och föräldrarmöten.

Och så den stora frågan. Vad ska man bli när man bli stor?

Det frågade min dotter mig härom dagen.

-Mamma vad ska du bli när du blir stor?

Och det kändes så skönt på något sätt. Att alla inte ser mig som stor..

Jag har fortfarande gott om tid att tänka på vad jag ska bli när jag bli stor medans jag gör allt det andra!

Något att bära på

En liten väska blev det för ett tag sedan till en liten bästis som fyllde 1 år, hurra hurra!

Bra tänkte jag att ha liten bok och matsäck i.

Som man kan bära själv och samla små skatter i på promenad.

Gamla äppelskruttar, stenar och pinnar och sånt..

 Det är i alla fall vad den minsta i det här huset samlar på.

Klättra upp på möbler har blivit den nya sysselsättningen och första stegen känns väldans nära..

Och han den store, han sliter på knäna som aldrig förr.

Jag borde sy ett helt gäng med nya shorts faktiskt.

Dom måste vara coola.. men det kan väl inte vara så svårt att lyckas med?!

En första vinglig cykeltur till parken blev det. Inte helt enkelt det där med att lära sig cykla och hålla balansen. Små små ben som trampar på bland stressiga bilar. Blicken som måste följa med åt alla håll. Jag försöker övertyga om att har man en gång lärt sig så sitter det sen.

Vi packade nybakta bullar till oss och lite rostbröd till dom glupska ankorna som är rädda att bli utan.

Vi fantiserade lite om hur länge hon stått där och blickat ut över sin park och hur många hon sett gå förbi och om hon aldrig fryser..

 ...och vilka det egentligen var som bodde i rabatten.

Vi var i skogen bland sipporna för ett tag sedan. Underbart och fantastiskt.

Både skogen, sipporna och lyckan över att vara där. Ibland behövs det lite för att känna mycket.

Försiktigt får man trampa på och skogen känns magisk. Det går så fort nu. Man väntar och väntar och helt plötsligt slår allt i blom. Hur hinner man allt undrar jag? Och betsämmer mig för att stanna upp och bara vara. Ett tag till.

Den där solen

Liten bloggpaus som blev stor. Och större.

 Men nu är sommaren här för att stanna tror jag.

                                       

Hela jag blev varm och sugen på rabarber.

Kräm och paj och chutney...