En första vinglig cykeltur till parken blev det. Inte helt enkelt det där med att lära sig cykla och hålla balansen. Små små ben som trampar på bland stressiga bilar. Blicken som måste följa med åt alla håll. Jag försöker övertyga om att har man en gång lärt sig så sitter det sen.

Vi packade nybakta bullar till oss och lite rostbröd till dom glupska ankorna som är rädda att bli utan.

Vi fantiserade lite om hur länge hon stått där och blickat ut över sin park och hur många hon sett gå förbi och om hon aldrig fryser..

 ...och vilka det egentligen var som bodde i rabatten.