fredag 25 maj 2012


En första vinglig cykeltur till parken blev det. Inte helt enkelt det där med att lära sig cykla och hålla balansen. Små små ben som trampar på bland stressiga bilar. Blicken som måste följa med åt alla håll. Jag försöker övertyga om att har man en gång lärt sig så sitter det sen.



Vi packade nybakta bullar till oss och lite rostbröd till dom glupska ankorna som är rädda att bli utan.


Vi fantiserade lite om hur länge hon stått där och blickat ut över sin park och hur många hon sett gå förbi och om hon aldrig fryser..


 ...och vilka det egentligen var som bodde i rabatten.

2 kommentarer:

  1. Låter mysigt med en cykelutflykt till parken och va härligt att få vara med och dela de där första vingliga cykelturerna. Och visst är det fantastiskt att då man en gång harlärt sig cykla så sitter det där. I ryggraden. Varför var det inte så med franskan i skolan? ;)

    Trevlig helg!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Ps. Jag glömde ju säga att jag gillar din nya design här på bloggen. Snyggt! :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera

Underbart att du är här! Och vad glad jag blir att du tar dig tid att skriva en liten hälsning.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...