Sommarens sista söndag

Har man inte tillräckligt med tid eller pengar, eller både och.

Kan man..

..om vädret tillåter åka till Österlen när det är sensommar och man längtar söderut.

Vyerna är magiska och det är lätt att drömma sig bort.

Man kan lätt vandra runt i sin egen lilla värld och tro att det är italienska när den skånska bonden börjar prata om sina pantoffler..  

Titta in på fabriken för fler söndagsbilder! 

Fredagsmys med ras helt enkelt

Lite av solrosen står sig fortfarande och äntligen är det fredag. 

F. Som i Fredag. Som i Fantastiskt. Som i Fred!

..Som i Fångarna på fortet. Fast det kollar vi bara på för att det inte finns något annat som passar  hela familjen. Först försöker vi föreslå en massa annat men om det ändå blir tv så blir det fortet.. Med chips. För annars är det inte mys?

  

Och när det nu är fredag brukar vi passa på att ha tid för mysfrukost också.. Varm choklad, kokt ägg och mindre stress. Eftersom det (o)lägligt blev en mycket tidig morgon idag så blev det färskt bröd också.

Fredagar ska man njuta lite extra. Fundera över veckan och släppa taget lite. Reflektera över om man behöver rasa över något. För det glömmer man ibland. Stanna upp och rasa lite, så kan man gå vidare sen med lättare och snabbare steg..

Spagettipumpa

Igår var spänningen hög i vårt kök. Spagettipumpan vars innehåll vi har fantiserat om hela sommaren skulle äntligen hamna på tallriken. Och jag tror vi hade tänkt oss ett innehåll av fullfjädrad italiensk pasta därinne. Men så här i efterhand inser jag att det nog är själva pumpaplantan som står för det spagettiliknande. Vi hade den i en stor korg på terassen och den klättrade vackert runt runt. Pumpan skulle delas och kokas som den var i lättsaltat vatten och sedan skulle jag nog vilja likna konsistensen mer vid potatismos. Vi hade som sagt lite höga förväntningar på utseendet men smaken var god och i fortsättning ska vi kalla den potatismospumpa. Fast vi har ju fler som hänger kvar och kanske det kan gömma sig lite tagliatelle?

Potatislove

Vi hittade kärlek i potatislandet.

Kan väl inte bli så mycket bättre än så här tänker jag..

Fabriken har kört igång söndagsbilden igen och fler bidrag kan man se här!

En doft av Provence

På väg till Botaniska blåste det en massa och det var lite svårt att balansera den stora stjälken. Men vi var inte ensamma precis och man känner ju igen en solroskompis på långt avstånd. En del åkte barnvagn, en del åkte pakethållare, andra bar och kånkades. Och oj vad glad man blir av så många solrosor på ett och samma ställe! Plötsligt längtar jag nåt fasligt till Frankrike och att se de blommande solrosfälten igen, det är något magiskt med att se alla "tournesol" vrida sig mot solen.

Och hur det gick i tävlingen?

- Mycket bra och alla fick diplom så klart!



Och är man i Botaniska med en kamera är man fast ett par timmar..

Bland alla färger och former..

Ha en skön söndag!



Tävla i solros

Hela sommaren har hon gått och försökt tämja solen.

Stoppat storebror från att skjuta hårda bollar och lillasyster från att gräva upp den.

Allt för att blomman skulle trivas och känna sig som hemma.

Och imorgon är det dags att se om det gick vägen..

Ha en härlig fredag!

♥

Lila kål och sköna bönor

Hela sommaren har vi gått och  påtat och vattnat i vår sommarträdgård.

Knytit och skött om.

Klippt skruttar och plockat fint.

Ibland har vi svurit också.

Över ogräs, hål i vattenslangen, hallonängrar och strejkande gräsklippor.

Men mest känt lycka över att få gå där i det gröna.

Att se allt växa och lära barnen livets gång. 

Morötterna, rädisorna och sockerärtorna blir så mycket godare då.

Till och med att lite bönor och lite mangold slinker ner av bara farten.

Likt ekorrar har vi samlat på oss ett litet lager inför vintern.

 Och funderar redan på vad vi ska peta ner när det blir vår..



Att våga

Att ge sig hän.

Att kasta sig ut och upptäcka att det ena ger det andra.

Att följa sin talang.

Att tänka mindre och göra mer.

Möjliheterna dansar med den som redan är ute på dansgolvet.

Så börja på en gång!



Fjärilar på väg till postlådan

Förra veckan när jag var och rotade i källaren efter gummistövlar som kunde vara lagom hittade jag en hel packe med gamla brev.

Så istället för att snabbt fiska upp tre par stövlar i något sån där rätt storlek och skynda vidare sjönk jag ner med ändan i en flyttlåda och plöjde gamla minnen med min ficklampa..

Förfärligt att man knappt får några längre och ännu värre att man aldrig skriver några själv!

Så idag har jag skrivit ett.

Ni vet med penna och papper..

Och tänk att innehållet blir så mycket roligare och mer målande när man inte kan sudda bakåt.

Har man snurrat in sig i något får man snurra ut sig också.

Jag kommer behöva två frimärken. Minst.