tisdag 22 januari 2013

Ny vardag!



Den här ritade jag för ett år sedan ungefär.. Det är inte så ofta jag tar mig tid och sätter mig och ritar något eget fast jag tycker det är fantastiskt kul. Att liksom bara låta pennorna bestämma och hänga med.

 Idag var det dags för vår stora lilla tjej att börja dagis. 
Ett helt gäng med nya små kompisar att leka med och spännande leksaker att upptäcka.
För oss blir det ny vardag med hämtning och lämning av tre men framför allt är en speciell tid förbi.
Det är alltid lite vemodigt det där när livet går in i en ny fas. Spännande och vemodigt. Och fast vi har gått igenom dagis två gånger förut känns det ändå lite pirrigt, spännande och jobbigt.. Känns inte helt naturligt att lämna bort det bästa man har..

---


9 kommentarer:

  1. Vad duktig du är! Snyggt!
    Ja, småbarnsåren går alldeles för fort! Min yngste son ska gifta sig i sommar...
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vad duktig du är på att rita!!

    Även om vi inte har vårt barn hos oss ännu (tre månader kvar!) och jag inte har någon erfarenhet av att ha barn på dagis, kan jag nästan föreställa mig att det känns lite tufft. Men jag hoppas att det kommer bra för er tös och att det känns bättre snart :)

    Kram, Sofie

    SvaraRadera
  3. Åh vad fint du ritar, är du illustratör? Jag som jobbar på förskola och tar emot de små liven vet att de har det bra. Fast jag förstår dina känslor. Hoppas allt går bra. Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  4. Underbar täckning!!! Känner så igen mig i det du skriver, har just skolat in 3-an...

    SvaraRadera
  5. Vilken vacker teckning! Och nej, lämna barn är inte högst upp på gillalistan... Spännande och vemodigt var väl ett bara sätt att hantera det, att fokusera på det spännande och nya och ändå erkänna och känna vemodet, som en slags tacksamhet. Kraaam!

    SvaraRadera
  6. Du tecknar fantastiskt fint Linda och jag tycker att du ska ge dig och ditt tecknande mer tid. Det förtjänar ni båda.

    Det är inte lätt det där med dagisstart. Så mycket känslor som rusar runt i kroppen. Det käraste man har lämnar man bort och det vore väl konstigt om det inte gav upphov till mycket hjärtsmärta. Trygghet tar tid. Men det kommer.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  7. Vad talangfull du är! Underbar bild!
    Kramen!

    SvaraRadera

Underbart att du är här! Och vad glad jag blir att du tar dig tid att skriva en liten hälsning.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...